Seria A

Inom fotbollen har jag med stor kärlek och passion följt de stora ligorna de senaste tio åren, där det lagts mest tid och intresse på är italiensk och Serie A fotboll. Det jag följer primärt är den intressanta utvecklingen, både kulturen, kärleken till fotbollen och även den högklassiga fotboll som kan visas upp då mycket fokus ligger just runt PL i dagsläget hos många experter. Sen 2016 har jag ivrigt följt silly season varje sommar för att göra en bedömning av hur de olika förvärven kommer påverka säsongen och deras nya etablerade 11or kommer att klara sig mot resterande motstånd dem kommer ställas mot under säsongen. I Serie A är båda Milano lagen stora favoriter sen början när intresset odlades för ligan och kulturen i Italien.

Som ni säkert förstår har Juventus inte direkt varit en favorit och speciellt inte när researchen gjorts om vad som försiggick under flertal år för att manipulera resultat och domarpåverkningar i den grova skandalen som kallas Calciopoli. Vet att även på den tiden Milan, Fiorentina, Lazio och okända Reggina var inbladade men inte så lika stora påföljder då det visade sig att Juventus helt klart haft den största handen i honungsburken. Därav nedflyttning till Serie B och titeln rättmätigt överlämnad till Inter.

Med kunskap främst inom Inter Milan, Napoli, AC Milan, Atalanta, Juventus och även Roma så följs Serie A med stort intresse, även när det sker markanta rörelser i intressanta värvningar och ”förbjudna” flyttar i den högintressanta ligan.

Roma, “I Gillarossi”

Inför säsongen har Roma lyckats sno åt sig Dybala från Juventus till ”The chosen one” big Mou, Mourinho, rätt komplikationslöst vilket kommer till en stor förvåning. Men detta lär vi väl få bevittna motsatsen på när dem möts på Juventus Stadium i Torino och Olympiastadion i Rom. Dybala i mina ögon är en löjligt bra pjäs för Mourinho då speciellt när han får killen som är enbart 28 år att komma på free transfer, är en löjligt bra affär för Roma. Killens vänsterdoja är ett fenomen när den väl funkar, men då han fick mindre och mindre speltid hos Allegri så köper jag att han lämnar. Kan bli intressant hur han kan lyckas börja dirigera Romas mittfält och säkerligen deras offensiv, ytterst delikat tillslag och bra teknik. Stor vinst för The Special One och Roma, fotbollssupportrarna i Rom älskar väl även att dem får slå Juventus på näsan med ett rån av denna talang, mycket positivt. Mourinho har även värvat en till gammal trotjänare i form av Nemanja Matic som avslutat sin karriär i Manchester United. Behövs rutin på CDM positionen och det har dem inte riktigt haft fram tills nu, väldigt ungt där och mycket är lagt på offensiven och detta ger mer balans. Sen en pjäs som förvånade mig, Georginio Wijnaldum. Haft tufft att få speltid i PSG så han lånas ut till Roma under säsongen för att kanske hitta kärleken till fotbollen igen, som med sin passion och resultat han genererade för Liverpool. Fin spelare med bra djup, flexibel och kan egentligen användas vart som helst på mittfältet och fortfarande generera resultat. Kommer få effekt om han får leda och styra spelet vilket han med sin skicklighet kommer att kunna göra i Roma, mer okänt men intressant namn som Mourinho har valt att lägga sju miljoner euro på är Zeki Celik. Kommer från Lille med 2 mål och 4 ass i bagaget, bra siffror som högerback. Just nu figurerar Karsdorp på höger backen som är en mer ”oldschool” höger back med fysisk förmåga, har självfallet sina stunder där han briljer tekniskt men med Celik kan Mourinho få ett mer effektivt spel genom en spelfördelande höger back.

Inför säsongen med truppen dem har så står Roma inför ett problem med målproduktionen förra säsongen, absolut Tammy Abraham gjorde 17 mål säsongen 21/22 men Zaniolo måste kunna börja göra mål och inte vara så omogen i sitt spel för att detta ska komma någonstans. Han kämpar som en jävla oxe varje gång på plan men det finns inte så mycket att visa för med en sådan kille och den enorma talangen han besitter. Ja, jag vet killen har en sjyst morsa men fan låt han vara så han kan fokusera på bollen i stället. Intressant lag helt självfallet och blir svårt att bestämma sig hur det kommer sluta även denna säsong, för ett stort problem är dem här trötta 0–0/0–1 matcherna mot lag i botten eller mitten av tabellen där Roma haft femton till tjugo chanser och fortfarande inte gjort mål detta måste åtgärdas. Tror Roma landar topp 7, placeringsmässigt bäst 5a och realistiskt 6a.

AC Milan, “The Rossoneri”

Milan efter sin scudetto har varit hyfsat lugna genom fönstret där dem primärt värvat De Kaetelere från Club Brugge, riktigt fin spelare som garanterat kommer utvecklas till en hörnpelare i Piolis Milan. Även Junior Messias har köpts loss från Crotone som glänste i sin första säsong med start och även klockrena inhopp. Giroud som köptes för att täcka upp för Zlatan har verkligen fått en ny start i sina nya färger där han var en stor faktor för målproduktionen som säkrade deras Scudetto. Men två spelare som verkligen utmärkt sig och visar sig vara en klass över i detta lag är Theo Hernandez och min personliga favorit Rafael Leao, vilka jävla spelare. Om Theo känner sig manad och inte låter temperamentet ta över med sina ofrånkomliga röda kort han drar på sig i onödiga lägen så finns det inget som stoppar han på vänster kanten där han med sin fart och teknik kör över motståndet som en bulldozer offensivt. Enda nackdelen egentligen med Hernandez är att hans försvarsfunktion kan komma i skymundan på dåliga dagar Rafael Leao, kom ihåg detta namn. Han avspeglar en kärlek till fotbollen som den gamla underbara ikonen Ronaldinho gjorde, om ni någon gång trillar in på en sändning där Milan spelar så kommer ni alltid se ett leende från denna grabb. Han är så oerhört teknisk, farten är helt bländande och avsluts förmågan har bara blivit bättre och bättre. Denna spelare kommer att äga årets säsong i Milan om han håller humöret och sin intensiva kärlek inför fotboll med Milan som han verkar stormtrivas i. Kort och gott, Piolis styre i Milan har varit stabilt och grabbar i röd-svart fortsätter att ösa på med deras possessionfotboll samt deras sjuka xG som generas genom deras spelsätt. Spelarna som nu finns i AC Milan är egentligen ett lag som inte har så mycket rutin i dem unga spelarna i den synen att dem faktiskt inte vunnit så mycket titlar utan deras organisation är vad spelarna, organisationen och supportrarna sluter upp runt. Det som då syns är att alla i laget sluter upp under den unifierad flagg som belyser hur mycket hjärta det finns i AC Milan. Från den man inte trodde om mycket, Calabrias framväxt i detta lag har förvånat mig som bara den. Killen har dedikerat sitt blod svett och tårar till detta lag, till denna trupp och den vackra svartröda flaggen som representerar AC Milan. Till Simon Kjaer som blivit en ledargestalt på den emotionella planen och som är en klippa där bak för Milan, efter Eriksen incidenten och killen visade vilken ledargestalt han är och varför killen är ett praktexempel att följa där bak. Sen har vi mittfältet, kan skriva i åratal om mitt älskade AC Milan, men jag tycker Sandro Tonali är en figur vi ska följa med stort intresse, killen hade flertal bud från diverse toppklubbar för att säkra hans tjänster från Brescia där han utmärkte sig. Killen går så långt att neka Inter och även Juventus för att hans hjärta sen barnsben tillhört AC Milan. Med detta hjärta som roddar mittfältet i framtiden kan vi bygga grunden med den killen som jag ser som framtiden. Sist och viktigast där framme, Zlatan, hans ”storebror” roll som han fyller med de unga i alla roller skulle jag se som en av de största ändringarna som har hänt strukturellt för denna organisation sen dem vann sina senaste titlar. Absolut fokuset kommer läggas på den offensiva delen där han är bäst, men vad som har hänt är att truppen fått en förebild och ikon som får hela organisationen att tänka tillbaka på vad som finns i pokalskåpet och vad laget och organisationen AC Milan faktiskt är kapabla till att åstadkomma. Det som behöver fortsätta jobbas på är att laget fortsätter hålla ihop och ge blod, svett och tårar så kommer det inte förvåna mig om dem utmanar om Scudetton säsongen 22/23 med. Vad som skulle kunna hindra detta är en viss omogenhet i laget, där alla vill utmärka sig, ta egna själviska beslut som påverkar negativt. Leao var absolut den spelare under förra säsongen som löste de flesta dribblingarna av alla i hela Serie A, men när han är själv mot tre spelare och har ett solklart läge att passa sig förbi tar han inte alltid rätt beslut. Att vara klinisk vid mål har dem inte en tillräckligt hög förmåga, detta har dem i sina två äldre herrar Zlatan och Giroud men dem är fruktansvärt långsamma. En försäljning som fick mig att höja ögonbrynen var när jag såg Alessio Romagnoli som valt att gå på free transfer till Lazio. Kan vara att Kalulu och Tomori puttat ner han i hierarkin, Romagnoli tror jag valt att leta efter en ny utmaning efter sju år inom Milan. Var en stabil spelare under de senaste åren, inte mer än så tyvärr och ser transitionen till två yngre och snabbare mittbackar. Kanske inte lika mycket fysik i Kalulu och Tomori som Romagnoli, där finns då alternativet Kjaer som är en oerhört solid mittback. Kommer nog börja fasas in mer och mer desto längre säsongen går, behöver bara komma in i matchtempot efter sin hemska skada som placerande han på fel sida av sidlinjen sedan 21 december 2021.

Med vikten på axlarna som regerande mästare på första gången på över tio år kommer det bli övermäktigt att verkställa bragden igen som genomfördes förra året. Detta år har deras två andra huvudkonkurrenter samlat sig och lagt till de sista bitarna i sina byggen för att verkligen isolera sig på toppen av ligan.

Milan kommer i mina ögon sluta som bäst trea.

Napoli, “I Ciucciarelli”

Napoli har haft ett intressant fönster med centerpjäser som Koulibaly, Insigne och Mertens som ville säkra pensionen och det brukar man oftast inte göra hos Napoli där kärleken till staden och laget kommer i första hand. Självfallet ska vi nämna Maradona som haft en påverkan på detta lag i tuffa tider och stora matcher med stora tifon på läktaren och minnestunder. Nog om de sentimentala, Napoli gjorde sig av med sina trotjänare, Isigne och Mertens vill säkra kassakon för framtiden medan Koulibaly fortfarande har tillräckligt stort värde för att Chelsea skulle värva han med Rudiger som lämna för Real.

Napoli har därför behövt återuppfinna sig med nya förvärv som ska fylla skorna efter dessa transfers. För att fylla Koulibalys skor som tjänat Napoli under flertals år är ett namn som inte många känner igen men är känd på hemmaplan i Sydkorea som ”Monstret” för sin enorma fysik och välkända jobb som mittback, detta är Min-Jae Kim som kommer härnäst från Fenerbahce där han vann mest tacklingar och när dueller i ligan under säsongen. Denna spelare kommer ögonen spetsas mot intensivt när viktiga matcher är på tablån. Även Tanguy Ndombele har tagits in på lån från spurs efter en säsong i Lyon som kan bli en intressant transfer, haft sina tillfällen i Spurs där han sken men inte tagit plats med bygget Conte gjort på senaste. Intressant värvning och ser stor potential för denna spelare att utvecklas i en ”mindre” liga än PL. På anfallsfronten är en juvel som värvats från Verona i form av Diego ”El Cholo” Simeones son så historia och fotbollshjärta finns, Giovanni Simeone som han heter är en spelare jag höll ett stort öga på förra säsongen där killen nätade hela 17 kassar. För ett mellan lag som Verona är det ypperligt bra och utan Mertens som då lämnat med denna sommar så ser jag honom som en perfekt värvning, med mer fokus på att vara en målgörare en ”renodlad” 9a helt enkelt. Napoli kommer med denna trupp kunna utmana och gå slag för slag med dem större jättarna på bra dagar, men djupet finns inte på samma sätt som i andra trupper. Deras back-up striker som finns i truppen är Petagna, när antingen Simeone eller Lozano skulle mot förmodan saknas inför en match kommer Napoli tappa mycket i offensiven om sköldpaddan Petagna får starta. En relativt tunn trupp över lag där deras mest ”ruttade” lirare har lämnat, kan vara så att Napoli kommer att få kämpa med en identitetskris denna säsong när så väl etablerade spelare som mycket hängt på de senaste säsongerna lämnat. Om Napoli råkar på lite tyngre perioder med skador och roterande trupp kommer dem ta stryk i sin placering, ger Atalanta större chans att knipa sista champions league platsen när ligan lider mot sitt slut. En Topp 4 och en CL plats är något Napoli uppnår om laget håller sig ifrån skador, spelar till sin fulla kapacitet där Simeone och Lozano avslutar kliniskt och resten av bygget sluter upp bakom det ”nya” Napoli.

Juventus, “La Vecchia Signora”

Till stora stygga Juventus som har haft ett historiskt grepp om Scudetton med djupa rötter i vinnarkultur, italienska gentleman attityden att vinna med stil och vara storebror till Milano lagen först och främst. Lite som jag nämnde tidigare i introt har det genom historien varit skandaler och kontroverser i denna liga. Juventus är inget undantag, Calciopoli blev känt praktiskt taget världen över och det kändes som den italienska fotbollssjälen tog sig en törn, när det inte är talangen och ”furbon” som vinner matcherna. Domarna fick njuta av de kapitalistiska verktygen som existerade i deras värld, personligen klandrar jag inte dem, vem vill inte äta vid det fina bordet? Nog om historian, inför säsongen är det en hel drös av ny förvärv som gjorts och denna gång tror jag verkligen dem lyckats vända den dåliga trenden med deras trupp och resultat inför 22/23 säsongen.

Trenden som bevittnats med åren hur viktig en rejäl fysisk pjäs där bak i mittlåset, De Ligt i all ära, tror han kommer lyckas fantastiskt med Upamecano i Bayerns mittlås men ”Juve” och Allegri stilen funkade inte riktigt för honom. In kommer Bremer som närmast kommer från Torino med en helt fantastisk säsong i ryggen och fick då äran i slutet av säsongen att ta emot priset som säsongens bästa försvarare. Hållit koll på honom under senaste säsongen och självfallet bländas man väl av det om killen gör den säsongen han gör, men vilken värvning Juventus gör och för pengen dessutom 41 miljoner euro är ett rån! Speciellt när Bremer skrev en kontraktsförlängning till 2024 i början av våren med Torino, som dessutom Juventus behövde addera för i priset för att få honom ur kontraktet. Bremer är ett fysiskt exemplar som man fint kan uttrycka de, extremt robust, kompakt, lång och ett extremt svårt hinder att ta sig förbi. Som Liverpool supporter påminner han lite om Van Dijk men en lång väg kvar till dess. Filip Kostic är även han ett bra nyförvärv som kommer från Frankfurt, har två stabila säsonger från föregående säsonger och fick avrunda sin tid i Tyskland med att vinna Europa League. 4 mål och 9 ass på 31 spelade 22/23 kanske inte skriker mega talang men han kommer komma till nytta. Nu ett namn som vi alla känner till Paul Pogba, en megatalang, efter sitt dysfunktionella förhållande till Manchester United valt att lämna på free transfer för att komma till sin gamla arbetsgivare Gamla Damen, Juventus. Om killen håller sig skadefri, har moralen att lyckas och inte håller på med sina jävla charader på sociala medier och lägger fokus på bollen kan detta bli en pangvärvning. Angel Di Maria är ett namn många känner till och även han en gång i tiden ett dysfunktionellt förhållande till Manchester United (ser vi en trend?), PSG ville väl frigöra lite utrymme till sina löner och har nog med kompetens på hans position. Bra värvning tycker jag, kommer absolut komma till användning för Allegri.

Ska bli spännande att se om omjusterande i truppen kan leda Juventus tillbaka till sina glansdagar vilket jag själv inte hoppas men tyvärr tror på. Lägger mycket vikt på att Chiesa kommer tillbaka i den sjuka formen han höll innan han gick sönder. Varit ett rätt tråkigt tapp både i Juventus men för fotbolls tittarens skull med, han rycker verkligen ifrån som ett skott när han tar sina löpningar med en synnerligen flytande positions om det är på vänster eller höger kanten han väljer att forcera på. Teknik som heter duga, speeden och även ett påminnande exemplar på Ousmane Dembele’s höjd med båda fötterna har han lärt sig till viss nivå. Mognat kopiöst under sin korta Juventus tid från när killen befann sig i Fiorentina. Att även då ha den fantastiska målgöraren och en stor favorit i Serie A för mig, Dusan Vlahovich som central forward är ett recept för framgång. Nej, Juventus är nog fan med och krigar om den åtråvärda Scudetton denna säsong som skall ta form under 22/23.  

Atalanta, “La Dea”

Atalanta, det lokala laget från Bergamo som tagit sig från ett lag som vanligtvis figurerade i mitten av tabellen under tidigt och mitten av 10-talet innan klubben skulle bestämma sig för att värva en coach från Genoa innan 16/17 säsongen skulle starta. Den jag pratar om är självfallet Gian Piero Gasperini som har vitaliserat hela klubben och den vackra stad den ligger i. Från att vid tillträde till posten ha som mål att undvika relegering till att ta sig ut i Europa igen som klubben inte lyckats med sen 26 år tillbaka. Lite skakig inledning på 16/17 säsongen som var nära att resultera med att Gasperini fick kicken efter 5 omgångar när Atalanta låg sist i tabellen. Efter detta började Gasperinis underhållande fotboll ta form och resultaten rullade in med vinster över de stora giganterna i Serie A som: Inter, Roma och Milan. Med sex raka vinster innan vinteruppehållet stod dem på en sjätteplats, slutar säsongen på en sjunde plats denna säsong och faktumet är garanterat. Atalanta är tillbaka i Europa på den stora scenen.

Finns mycket mer att skriva som beskriver alla problem laget och staden tagit sig igenom exempelvis när corona träffade Bergamo och praktiskt taget höll på att rasera hela staden, till så sjuka nivåer att nationalgardet kallades in för att skyffla kroppar med stridsvagnar till massbegravnings platser. Staden klarade sig igenom med en enad front genom stöd från omvärlden, klubben, och stora delar av Bergamos befolkning som alla gjorde sitt bästa för staden.

Nu vet vi lite mer om denna klubb som fått så många fotbollsfantaster att följa Atalanta med spänning varje gång dem sätter sin fot på fotbollsplan. Inför säsongen 22/23 har Atalanta rört om primärt i de lägre leden med en stor del spelare som gått på lån och kommit tillbaka från lån. Atalanta har inför säsongen sålt av Remo Freuler till Nottingham Forest som nyligen kommit tillbaka till Premier League, Freuler figurerade regelbundet i Gasperinis elva under hans sex år i klubben. Detta är dock ett bra drag för att fortsätta det ”typiska” Atalanta bygget, med ungt rekryterande av lovande spelare som vidareutvecklas av klubben. Denna gång har ledningen identifierat ersättningen i form av Éderson som närmast kommer från Salernitana för 21 miljoner euro, Atalanta är egentligen känt för att inte spendera så mycket under transferfönstren. Om dem valt att lägga detta på Éderson för att hantera det centrala mittfältet kommer jag se på med stort intresse om grabben kan hålla den nivån som väntas i ett lag som Atalanta. Även pjäser såsom Matteo Pessina, Pierluigi Gollini och Aleksey Miranchuk har gått på låneavtal med köpoption till Monza, Fiorentina och Torino. För att ersätta detta har Atalanta fortsatt med sitt system att värva ungt, Marco Carnesecchi är ny första målis laget som senast kommer från Serie B och Cremonese där han gjorde 36 matcher från start och 38 insläppta med 9 clean sheets. Hyfsat obeprövad men Atalanta har ägt spelaren sen 2017 och följt han genom sina diverse utlåningar där han verkat göra bra ifrån sig, slutsatsen dras då man väljer att ersätta Gollini som stått mellan pinnarna ett bra tag för Atalanta med resultat som ändå är respektabla. Pessina och Miranchuk som båda är offensiva mittfältare verkar Gasperini och hans stab löst den biffen med värvningar av Ademola Lookman från RB Leipzig och sen även finaliserat affären av Jeremie Boga från Sassuolo. Dessa två spelare är ju wingers men som också figurerat lite på mittfältet offensivt, samt så har man använt sig av sin prövade taktik med att flytta upp akademi spelar till A-laget. Inför 22/23 har organisationen flyttat upp Alassane Sidibe från akademin för att axla en del av ansvaret som mittfältsgeneral som så ofta är maskinen i Atalantas offensiv, om ledningen flyttar upp en spelare är det alltid med en anledning. Summa summarum är att Atalanta fyllt några tomrum och kompletterat men tar en ”gamble” på nytt och ungt, blanda detta med spelare som Zapata, Muriel, Pasalic för att nämna de etablerade spelarna som axlar rollen att visa vägen till Atalantas startelva. Atalanta kan besitta en extremt hög högsta nivå när allt klickar, samt ett försvar som börjat likna något med värvningen av Demiral som mittbacks general. Med Zapata borta stora delar av 21/22 säsongen fanns det ett vakuum som jag hoppas dem slipper uppleva en gång till. Med honom tillbaka, Muriel som visar samma form som förra säsong där man häpnar av talangen grabben sitter på, Pasalic som alltid öser på offensivt i fasta situationer samt grym spelfördelare till dem två där framme, Malinovsky (en personlig favorit) som har fått lite mindre speltid än vanligt kan användas i olika scenarion, hans vänsterfot har ett av de bästa tillslagen jag sett på länge. Den bredden som Atalanta nu faktiskt sitter på kan vi ha en spännande säsong framför oss med många unga talanger som är offensivt lagda, och även värdet för tittaren i form av oss fotbollssupportrar i deras matcher med fantastiskt vackra mål som man sällan ser nu för tiden.

Om Atalanta kommer ut svingande snabbt och får upp momentet inför säsongen (I skrivande stund har dem vunnit sin första, möter AC Milan ikväll.) så kan detta gå långt där dem i mitt tycke är väldigt effektiva i att döda matcher snabbt mot sämre motstånd sen spela helt fantastisk fotboll mot de större lagen. Realistiskt ser jag dem utmana om en topp 4 placering med Napoli där jag tror de kommer avgöras med en liten marginal. Laget kommer spela jämna matcher med de större klubbarna men i slutändan helt enkelt är ett nummer för stort och slutar utanför topp tre med striden om fjärde platsen mot Napoli.

Internazionale, Inter Milan “Nerrazurri”

Vi börjar med den stora elefanten i rummet, efter den uppmärksammade flytten av Lukaku inför 21/22 säsongen för rekordsumman 113 miljoner euro, så förväntande jag mig såväl som så många andra som mig att det skulle bli en klockren värvning. Började starkt med mål på direkten i debuten och jag trodde hans succé var ett faktum, att sedan vara så ”korkad” att lägga ut en intervju på en offentlig nyhetssajt som han mycket väl vet att folk kommer se, praktiskt taget sågar sin egen tränare som håller absolut högsta klass i form av Tomas Tuchel och klagar på hur situationen ser ut i laget. Detta skapar ju som vi alla känner till den frostiga situationen när Lukaku får nöta bänk vilket leder oss upp till detta transferfönster, där då Inter gör en helt galen deal att få låna honom hela säsongen för 8 miljoner euro under hela 22/23. Löjligt bra affär för Inter, bra för ligan att ha kvar spelare av den ”rangen”. Lukaku och Martinez klickade grymt när dem spelade tillsammans, spännande för offensiven samt se hur Inzhagis system funkar med Lukaku.

Joaquin Correa har nu blivit en permanent Inter Milan spelare efter hans lånesejour från Lazio så har Inter pungat ut 23,60 miljoner euro för att säkra upp han till 2024/25 säsongen. Correa har blandat och gett, absolut bra att ha en back-up striker. Men tycker han är för långsam och svårt på den tekniskt höga nivå det krävs av en som spelar i Inter Milan, återstår att se om pengarna är värda investeringen.

Många av det gamla gardet som fortfarande fanns kvar under 21/22, som Alexis Sanchez, Ivan Perisic, Arturo Vidal och även Kolarov som pensionera sig, har lämnat truppen. Som vi alla vet har Inter behövt förstärka sin ekonomiska situation under de senaste åren vilket påverkat hur dem fört sig under fönstren där dem inte kunnat spendera så mycket. Med Lukaku försäljningen och en hel del dyra löner som försvunnit börjar Inter närma sig en punkt där det ser stabilt ut ekonomiskt. Även varit mycket skrivningar om en potentiell PSG-flytt för Skriniar, om det hade varit förra året hade inte Inter haft råd att tacka nej till detta erbjudande. Nu ser läget annorlunda ut, en trygghet och ett tydligt mål med truppen att vinna Scudetton och initialt ta sig ur gruppen ur CL. Trebackslinjen intakt med De Vrij, Skriniar och Bastoni, oerhört djup offensivt med både Correa och Dzeko som kan komma in för Martinez och Lukaku. Nu har även Inter säkrat upp framtiden mellan stolparna också, stort fan av Samir Handanovich men han börjar bli gammal och lyckades fumla in en del mål 21/22. André Onana kommer närmast från Ajax där han spelat i A-laget sedan 16/17 innan han kom från akademien. Kommer nog få sparsamt med speltid i början med lite cupmatcher, sämre motstånd eller när Handanovich tabbar sig rejält under en viktig match. Även ett känt namn närmast från en konkurrent i form av Henrikh Mkhitaryan har anlänt på free transfer från Roma för att stärka det offensiva mittfältet.

Inter Milan är ett av mina två favoritlag med stor potential som enbart visats i ligan de senaste åren, detta år med en trupp som jag ser utmana om scudetton med AC Milan och Juventus. Topp tre placering garanterat, om dem i år lyckas vinna över sin lokalrival i samma stad i sina inbördesmöten kommer Inter fightas med Juventus om titeln i år. Genom mittfältet med sina två generaler: Brozovic och Barella är USP:en med Inter som inte andra lag riktigt har, allt spel i detta lag går nästan oundvikligt genom dessa två fantastiska spelare. Absolut, Barella kan vara en liten lipsill och så italiensk som det bara går med sina gestikulerande handgester, men hans kärlek för laget och att vinna går definitivt inte att neka. Brozovic förra säsongen fick härja fritt på mittfältet med spelfördelning och komponerade ihop anfallen som en professionell kompositör. Den enda gången jag fick se honom reglerad var i champions league gruppspelet, där han inte fick göra mycket utan att bli direkt attackerad och bevakad. Ska bli intressant att se hur Serie A lagen ska tackla hans mittfälts dominans även denna säsong. Dumfries visade sig vara ett bra förvärv från holländska PSV, med sin fysik och snabbhet. Även visat en fin avslutsförmåga och att smyga sig fram i andra vågen av anfall från höger kanten, många mål som gjorts där ute. Sen ytterligare en grymt bra spelare som Inter lyckades köpa från Atalanta under vinterfönstret är Robin Gosens. Hans tid hos Atalanta kantades av att forcera in i straffområdet på fasta situationer och väldigt effektiv i avsluts sammanhang. Kommer nog uppstå en hälsosam konkurrens ute på vardera kanten av fem manna mittfältet. På höger sidan finns både Darmian och Dumfries som kämpar för att starta och även då Di Marco och Gosens på vänster mittfält. Ett sista nyförvärv som jag vill ta upp är Kristjan Asllani, mittfältare senast från Empoli. Här vill Inzhagi få in en mittfältare som kan avlasta lite för Brozovic i mängd tid spenderad på planen, i matcher med bekväma ledningar och lite sämre motstånd kan han få lite rotation så Brozovic alltid är på topp när det väl gäller.

Allt som allt är detta ett lag med siktet på vinster året om, mest intresserad hur det kommer gå i Champions League och se om dem lyckas bryta förbannelsen i turneringen för italienska lag. Spännande höst framför oss med Inter i tv rutan.

Sammanfattning, Serie A

Inför denna säsong ser jag Inter och Juventus som vinnare under transferfönstret, med stora värvningar för och många av dem dessutom på free transfer. Juventus är den solklara vinnaren även fast jag inte gillar laget som Milano supporter så har deras nivå helt klart skjutit i höjden med spelare som har möjligheten att lyfta hela laget. Pogba och Di Maria är löjligt bra värvningar på free transfer som har möjligheten att ”återuppliva” sina karriärer i stora stygga Juventus. Chiesa tillbaka från skadan och Vlahovic som får fånga en hel säsong och bomba in mål kommer bli svårt att stoppa. Enda som kan sätta stopp för laget är om folks egon blir för stora eller de skär sig med truppen internt.

Inter kommer absolut ha en reell chans att utmana men om de klaffar i Juventus ser jag inte detta som en möjlighet, AC Milan hade sin chans och tog den 21/22 kommer inte återupprepa sig här då Inter och Juventus är för starka. Napoli har inlett bra de senaste seriestarter, kan och bör vara med i toppen av ligan även fast laget ser väldigt annorlunda ut. Roma med den nya truppen ska absolut kunna störa de stora lejonen i ligan vid interna möten men långsiktigt kommer det inte vara lika stabilt. Kan dem vara kliniska i sina avslut, hålla tätt bakåt och faktiskt producera resultat mot de bättre lagen i ligan kan dem absolut störa men inte tillräckligt för en CL-plats. Atalanta har en höjd som heter duga och kommer garanterat störa under säsongen med sin trupp, på en bra dag kan Muriel vara den bästa spelaren i hela Serie A. Kommer spela tighta matcher med de stora lagen, kombinera det med effektiva mot botten/mittenlag så finns det rum att utmana om en topp fyra placering men inget jag ser som realistiskt.

Min tabell när säsongen är över kommer se ut som följande:

1. Juventus
2. Inter Milan
3. AC Milan
4. Napoli
5. Atalanta
6. Roma