Manchester City

Manchester City tog återigen hem Premier League bucklan 21/22 och plockade som vanligt sin självklara CL-plats. Pep Guardiola och ”The Citizens” har haft sina problem genom åren med att manifestera något konkret i världens främsta klubblags turnering. Visst, dem har varit nära men fortfarande inte tagit sig hela vägen. Vilket jag och resterande fotbollsvärld förväntat sig med deras trupp och spenderande. Sen 2016/17 säsongen när Pep tillträde har målet alltid varit att ta hem CL. En hel drös av PL titlar har adderats till klubbens troférum men aldrig den eftertraktade internationella titeln Champions League. 

16/17

Första året med Pep bakom spakarna tog dem sig ur gruppen innan Monaco var ett nummer för stort, detta år var när Monaco hade världsspelare som Mbappe, Fabinho, Lemar, Silva och Falcao. Absolut om man kollar på Citys elva vid denna tid bör ett annat resultat säkert kunnat lösas, speciellt när man vinner första matchen av två med 5–3. Men torsken skulle bli ett faktum i returen där Monaco överrumplar City på hemmaplan med 3–1 och Pep’s första säsong för den engelska sidan i turneringen var över. Detta är då bortamåls regeln fortfarande gäller och Monaco tar sig vidare till kvarten.

17/18

Detta år krossar City nästan allt motstånd i PL med övertygelse, median och supportrarna räknar alla med framgång. City tar sig till kvarten och möter då sin ligamotståndare Liverpool. Vid denna tid har båda dessa lag och nya tränare fått ordning på sina lag och verkligen börjat revolutionera dem. Pep med sin tiki-taka och Klopp med gegenpress, med press och förväntningar på City som blir övermäktiga. Liverpool hemma på Anfield är vad jag skulle säga är ett mardrömsmöte i första matchen av två för vilket lag som helst. Detta är precis vad det visade sig vara, Liverpool vaknade upp på rätt sida av kudden, städar av City kliniskt i första matchen med tre snabba mål på 31 minuter i första halvlek. Liverpool backar bakåt i banan och låter City föra boll när man själva litat på sina anfallare att vara kliniska framför mål. 3–0 är ett faktum och City har ett berg att bestiga inför returen på Etihad Stadium. Börjar intensivt i hemmamatchen med ett mål redan efter två minuter av Jesus, den energin och intensiteten från början börja sakta avta då Pools försvar vid denna tid hade verkligen kommit på plats. Börjar bli problematiskt för City och när olyckan inträffar att Salah samt Firmino sätter 1–1, och 1–2 så är äventyret slut även denna gång för ”The Citizens”.

18/19

 

Ytterligare en säsong går och Champions League närmar sig med stormsteg för revanschsugna City, tar sig rätt enkelt genom gruppen som klar etta med 13 poäng och Lyon på andra plats med 8. Får ta sig an Schalke i sista 16, total slakt och slutresultat över två spelade står sig till hela 2–10 i målskillnad. Kan detta var året som laget tar långt i turneringen när dem sett så självklara ut? I kvarten får man ta emot ett ”bekvämt” motstånd i form av liga konkurrenten Tottenham. Hela fotbollsvärlden är nästan överens att detta är dem ideella förutsättningarna för avancemang till något som har betydelse. Men så fel alla skulle ha, Tottenham låter City styra innehavet som laget så ofta alltid gjorde och även idag gör. VAR har ni blivit implementerat i världsfotbollen som skulle komma till användning då Danny Rose snöpligt lyckas komma åt bollen med handen och Aguero blir tilldelad en straff redan i 13e minuten på Tottenham Hotspur Stadium. Lägger den till höger vilket Lloris också läser med en fantastisk räddning, City fortsätter frustrerat pressa på under hela matchen men ingen utdelning. Katastrofen är ett faktum när Eriksen spelar Son fri i straffområdet som lyckas göra 1–0 vilket även blir slutresultatet i första matchen.

City behöver samla sig och göra en kraftsatsning för att vända och vinna på Etihad Stadium som många fortfarande en överkomlig uppgift att lösa. Matchen som jag själv såg lämnade inte en fotbollsfantast besviken, med hela fem mål i första halvlek som slutar 3–2 till City. Fortfarande inte vidare men har helt klart en viss kontroll över matchbilden. Kvarten spelad i andra halvleken spelar De Bruyne in en pass i straffområdet till Aguero som avslutar lika kliniskt som alltid fram till 4–2, City får andas ut lite med vetskapen att dem är vidare på detta resultat. Vilket kommer till skada vid en fast situation där Llorente praktiskt taget stöter in bollen med kroppen som sätter City under enorm press de återstående femton minuterna som är kvar på klockan. Jakten tas upp på maximal nivå och City pressar sönder Tottenham, med utdelning dessutom när Aguero sätter Sterling fri som efter lite trasslande löser att sätta 5–3 i 93e minuten. Euforin varar en väldigt kort stund då domaren vill kolla på målet med hjälp av VAR, vilket visar sig vara offside. City fallar på målsnöret till semifinalen och är ute ännu en säsong, fiaskot är ett faktum med 4–4 i aggregerat resultat och Tottenham tar sig vidare på bortamålsregeln. Två år i rad har alltså Manchester City åkt ur Champions League med resultat som gynnat laget på rätt sida av bortamålsregeln, frustrerande för Pep minst sagt.

19/20

 

Nytt år och nya möjligheter tänker väl ni? Såg onekligen bra ut till en början, gruppspelet såg ut bli en promenad i parken vilket den också blev för maskinen Manchester City. Shakhtar Donetsk, Club Brugge och Atalanta hade inte så mycket att sätta emot det främsta laget från England vid den tiden. Med 14 poäng av 18 möjliga var det inte så mycket att med sig från gruppspelet, ”business as usual”. Det enda jag la märke till under gruppspelet var sista matchen mot Atalanta när Ederson tar ett rött och Kyle Walker får dra på sig målvaktshandskarna då ingen målvaktsreserv var tillgänglig. Var som att se Bambi försöka balansera sin kropp på is, utan tvekan en rolig upplevelse att få se.

Lottningen ger City ett skakigt Real Madrid vid den tiden som jag och många andra såg som ett självklart avancemang. 2–1 till City båda matcherna där jag tyckte man såg och visste att Kevin De Bruyne och kompani skulle slå ut Real Madrid över 180 minuter plus tillägg. Nästa lottning får laget möta Lyon av alla lag, en spännande trupp med etablerade spelare som Toto Ekambi, Dmitri Payet, Moussa Dembele och Bruno Guimaraes. Som vi alla vet var då Corona slått ner som en storm och ändrat världssynen, slutspelet mellan City och Lyon skedde inte förens den femtonde augusti med smittan i fokus spelades enbart en match för att minska mänsklig interaktion. Detta i Portugal, väntan fram tills att fotbollen faktiskt satte i gång igen och att spela utan åskådare är något jag önskar jag aldrig behöver uppleva igen. Detta slutspel kändes det nästan som vilket lag som helst kunde vinna men med tungviktaren Bayern som spelat fenomenal fotboll detta år och även då PSG med en bra lottning och ett grymt bra lag lite högre chans än alla andra. City tar an sig uppgiften att sänka Lyon på Estádio José Alvalade inledningsvis försiktigt på att gå framåt men kontrollerande bollinnehavs fotboll. Matchen rullar vidare då tendensen syns att Lyon kommer få sina lägen under matchens gång, en sådan match där det finns en klar förhandsfavorit till matchen men det klickar inte riktigt för dem. Samt det som också brukar hända, en chans i motsatt håll och ledning till underdogsen. 0–1 var ett faktum redan i 24e matchminuten efter ett inlägg där returen dimpar ner vid fötterna på Maxwell Cornet som enkelt placerar in första målet för Lyon. Detta inleder den vanliga jakten som man får se när City hamnar i underläge, ett hänsynslöst lag som skapar chanser från ingenstans, men det dröjer till reduceringen från Kevin De Bruyne kommer och Lyon lyckas hålla undan fram tills minut 69e. Matchen ligger och väger jämnt med chanser i båda riktningar av planen, känns som City ska lösa det med övertaget dem har i innehav och chanser. Men ännu en gång får dem se sina led besvikna, med en halvchans som Moussa Dembele dunkar in utifrån straffområdet och en retur som dimper ner framför fötterna på Dembele även denna gång som blir tvåmålsskytt och avslutar Citys äventyr även denna gång tidigt i linje med deras ambitioner.

20/21

Ett av de konstigare åren som spelats i fotboll, lite som en förlängning på de premisser föregående säsong hade avrundats. Inga åskådare, strikta reglementen på spelare inför match och regelbundna skandaler där spelare brutit mot restriktionerna. Ur mitt synsätt på fotboll för att föreställa sig hur fotbollen kommer spelas under dessa omständigheter tänkte man att de bättre spelarna och bättre lagen skulle klara sig bäst, vad som skedde var att fokuset lades på hur bred truppen var. Skaderisker på spelare har jag nog aldrig varit så hög där ligorna behövde ta igen matcher som missats och spela extra omgångar mitten i veckan, en mycket speciell säsong. Åter till City i Champions League, gruppen även detta år som många av de tidigare blev ett enkelt problem att lösa. FC Porto, Olympiacos Piraeus och Marseille stod för motståndet. City mosade allt i sin väg utan nästa sista matchen borta mot Alla resterande matcher vann dem med hela 13–1 i målskillnad men då i mina ögon, beskedligt motstånd. Får även ett väldigt enkelt motstånd i 8-delsfinal i form av Borussia Mönchengladbach, 2–0 i båda matcherna till City och inte mycket att anmärka på. Vidare till kvarten testas dem lite för första gången av Borussia Dortmunds och deras nya stjärnskott Erling Braut Haaland som fått allas intresse världen över bland fotbollsälskare. City neutraliserar Haaland och egentligen är mer övermäktiga Dortmund vad det syns på pappret och resultaten med 2–1 i båda matcherna till Citys favör. Första gången framme i en semifinal med Pep, kommer City att även ta sig vidare till sin första final? Det skulle visa sig att PSG blev motståndet, även dem med sina oljepengar som köpt till sig ett helt maxat lag. Efter förlusten i finalen förra året kommer PSG extremt revanschsugna efter uttåget mot Bayern förra året. Riyahd Mahrez, Bernardo Silva, Phil Foden, Kevin De Bruyne, Rodri, Gundogan utgör anfallet och mittfältet. Löjlig höjd på detta lag, även back 4an skojar man inte bort med Kyle Walker, John Stones (sjuk form vid tillfället), Ruben Dias som denna säsong kom från Benfica och även Joao Cancelo som en höger wing back som fungerar som en sorts spelmotor i uppbyggnaden av anfall. City denna säsong har praktiskt taget slaktat allt i sin väg och nu då ställs mot sitt största test hittills, PSG hade ingen dålig 11a heller och stark form i Champions League de senaste. Mbappe som central forward, Verratti som mittfältsmotor och spelfördelare. Neymar som vänsterytter och Di Maria som höger ytter, detta är ingen offensiv man skojar bort. Lissandro Paredes och Idrissa Gueye formar lite av ett CDM par för att hantera offensiven som City har på planen. Mitchel Bakker vid denna tid startade ute på höger backen, oprövad här men fick chansen. Mittlåset bildades av Marquinhos och Presnel Kimpembe, stabilt mittlås som skött defensiven solitt under säsongen. Ut till höger har vi Alessandro Florenzi, även han inte spelat så mycket för PSG och rätt oprövad. Solitt lag men problem på höger och vänster kanten defensivt för PSG.

Manchester City inleder borta på Parc Des Princes, PSG inleder starkt med en tung offensiv lutning som ger utdelning redan i 15e när Marquinhos sätter pannan till på ett inlägg från Di Maria och 1–0 är ett faktum. Pressen avtar, City börjar ta över mer och mer, tröttar ut PSG spelarna. I en situation som uppstår kommer då det rättvisa reduceringsmålet genom en tabbe av Keylor Navas som blir lite lurad av bollbanan. Fortsatt press från City som ser övermäktiga ut nu, ett farligt frisparksläge visar sig utanför straffområdet. Mahrez har ett grymt läge på vänstern och sätter dit den kyligt precis innanför vänstra stolpen och 1–0 har blivit 1–2. Andra matchen på Etihad var mest en avstädning och inget riktigt som skapade problem för City genom Peps metodik vinna bekvämt med 2–0. 4–1 i aggregat till City och dem är vidare till sin första Champions League final under Pep Guardiola. På andra sidan av trädet så slår Chelsea ut Real Madrid och det kommer bli en hel engelsk Champions League final.

Finalen är lite av ett antiklimax och brist på erfarenhet i dessa sammanhang, City har ju trots allt inte varit i CL final en enda gång under Pep. Chelsea är ett lag med lång historia när dem kommit långt samt vunnit, för att göra saken värre i mina ögon så var alla eniga om att detta skulle bli en bekväm vinst för City spelarna. På pappret köper jag det absolut, men finaloskulden slutar oftast inte i vinst när motståndet är rutinerat i sammanhanget. Absolut så hade Tuchel bara suttit på posten i Chelsea mindre än en säsong, men vinnarkultur sitter i väggarna på ett lag som Chelsea i en Champions League final. City verkade skakade i matchen och kunde inte riktigt komma fram, 1 avslut på mål är vad man klarar av under hela finalen, vinsten inkasserades däremot av Kai Havertz 1–0 mål i 42e minuten och Chelsea. Torsken var ett faktum och den eviga väntan på pokalen skulle fortsätta för Manchester City.

21/22

 

Att kolla på denna säsongs matcher i backspegeln är en fröjd, en av de bättre Champions League åren jag bevittnat. Laget i fokus är ännu en gång Manchester City, är det detta år dem tar hem titeln? Inledningen av Citys säsong såg långt ut från övertygande, främst i Premier League. Värvningen av Jack Grealish hade gjorts under sommaren för 100 miljoner euro, i mitt tycke en spelare som inte riktigt passar i Manchester City. Klickar inte riktigt med rotationerna Pep gör med laget och är lite haltande resultat initialt av säsongen, väl framme vid Champions League gruppspelet får laget svårare motstånd än vad dem är vana vid i gruppen. PSG, RB Leipzig och Club Brugge. Oljederby redan i gruppen får vilken supporter som helst incentiv att kolla. City får ta sig an RB Leipzig först dock på Etihad Stadium, fartfyllt skulle det bli med två extremt offensivt kapabla lag. Hela 6–3 står sig slutresultat till och varje tittare bakom skärmen har sannerligen fått uppleva en fotbollsfest. Tre stabila poäng till City. Andra omgången är det huvudattraktionen i grupp A, PSG-Manchester City. Spelas på Parc Des Princes med enorma förväntningar på båda lagen, förhandsfavoriten inför matchen oddsmässigt var City. Köpte inte riktigt detta vid tiden då matchen skulle spelas, med Citys form och bortaplan, men spelmässigt så borde det varit jämnare än vad det blev. Idrissa Gueye hittar nätet tidigt i första halvlek efter åtta minuter som han drämmer in i nättaket. Denna match präglas av hur effektiva PSG är samt hur lite City faktiskt skapar genom sina försök, det enda som var riktigt farligt är när den bisarra händelsen med Bernardo Silva där han missar öppet mål. Kunde inte tro mina ögon, den spelaren brukar inte missa. City pressar resten av matchen utan utdelning och i en kontring i 74e där Mbappe tar en fin löpning på vänster kanten och spelar till Messi som avslutar kliniskt i högra nättaket. Matchen dör av och 2–0 står det till slut när Del Cerro blåser i pipan, 18 avslut varav 7 på mål för City räckte inte till för att bollen hamna i mål bakom Gianluigi Donnarumma. Tredje omgången tar City emot Club Brugge hemma på Etihad, behövs inte sägas så mycket utan att det är total dominans från start till slut. John Stones lyckas göra det enda målet för Brugge i eget mål. 4–1 blir slutresultatet och City inkasserar en solid tre poängare. Framme vid femte omgången så kommer ännu en gång oljebröderna PSG på besök till Etihad Stadium, City är piskade att återfå sin värdighet efter 2–0 förlusten i andra omgången. Första halvlek är väldigt City dominerad där dem forcerar gång på gång, hörna efter hörna. En del farliga lägen för City genom Mahrez, Gundogan och Rodri men inget mål, i andra halvleken som så många gånger är PSG extremt effektiva runt mål. Mbappe kan sätta dit 0–1 redan efter fem spelade minuter i andra, men länge kommer det inte dröja innan Raheem Sterling hittar ett läge som inte går att missa i 63e minuten fram till 1–1 i PSG’s box. Mycket jämnare halvlek än första där matchen står och väger för den som vågar ta riskerna, chanser åt båda håll och väldigt svängigt spel. Två minuter efter Neymars vassa läge i 74e som kan City precist och effektivt sätta it 2–1 bakom Keylor Navas när Bernardo Silva hittar Gabriel Jesus med en pass som han kyligt avslutar innanför högra stolpen. Nio poäng på fyra spelade är helt klart godkänt. Sjätte omgången ser City resa till Leipzig för att spela på Red Bull Arena. Efter första matchen som slutade 6–3 hemma på Etihad förväntar sig man en fotbollsfest ännu en gång, men i fotboll på högsta nivån vet man aldrig riktigt vad som kommer hända. Pep kör ett lite mer experimentellt lag inför denna match, även fast många av de tunga pjäserna som KDB, Mahrez och Gundogan som alla visar exceptionell nivå så reser dem med en trupp vars bredd inte riktigt existerar. Avancemanget var praktiskt taget säkrat i femte omgången då PSG kryssade mot RB Leipzig. Detta gav Pep möjligheten att spela Nathan Ake i hela 87 minuter innan han byter in Dias, Pep ville säkerligen låta han vila med tanke på den mängd speltid Dias haft. Matchen blir lite av en pyspunka för City, många chanser åt båda håll i första halvleken där RB Leipzig kommer ut som vinnare med 1–0 i första av ett mål från Dominik Szoboszlai från nära håll. City försöker och försöker men får inte riktigt någon utdelning, detta var en match där det nog var meningen att Jack Grealish skulle få visa sin kapacitet som sannerligen misslyckades. När andra inleds har matchen stagnerat och det händer praktiskt taget ingenting förens minut 71 när vår underbara svensk, Emil Forsberg friställer Andre Silva som enkelt petar in 2–0. City inleder sin intensiva jakt efter en reducering och det dröjer inte längre än sex minuter innan Mahrez gör ett mål med hjälp av sin fina teknik och vänsterdojja, nedtagning av ett inlägg på en touch drämmer i väg en otagbar boll som slickar insidan av höger stolpe lågt. 2–1, matchen verkar leva igen för Citys del men domaren och Kyle Walker har andra planer när City faktiskt pressar på och ser ut att hitta 2–2 målet. Ett hårt andra gula för Walker sätter City på bakfoten och matchen spelas bara av för att RB Leipzig ska plocka hem vinsten med 2–1. Sex spelade och 12 poäng är inkasserade vilket resulterar i avancemang till slutspelet som gruppetta med PSG ett poäng bakom.

I slutspelet så lottas City mot ett av de bekvämare lagen att ta sig an, Sporting. Behöver inte skriva så mycket om denna match utan att det blir en total kross från City där dem stänger dubbelmötet redan efter 44 minuter i första halvlek på bortaplan med 4–0. Matchen slutar till slut med 5–0 efter en överkörning, andra som spelas på Etihad är helt avslagen och inget lag av de två riktigt bryr sig om matchen. Avancemang med 5–0 på aggregat över två spelade säkrar City avancemang och ska ta sig an svårspelade Atletico Madrid med Diego Simeone som härförare. Detta skulle visa sig bli ett riktigt grisigt dubbelmöte, Atletico försvarade sig hela matchen i första mötet där City frustrerat fortsatta att anfalla men lyckas lösa 1–0 genom Kevin De Bruyne. Matchen blir mer och mer fulare då Grealish jävlas lite med Atletico och slösar tid, Angel Correa är korkad nog att dra i hans hår och minuterna går med båda lagen irriterade på varandra. City säkerställer en 1–0 vinst i första benet av dubbelmötet där Atletico är nöjda med underläge inför sista benet på hemmaplan. Matchbilden av första matchen tar vid redan efter 24 minuter där Felipe går in i en helt idiotisk och direkt farlig tackling på Phil Foden. Brandgult minst men domaren har överseende när det är så pass tidigt in. På Wanda Metropolitano Stadium i Madrid så är det faktiskt Atletico som har pressen är extremt nära att kunna få in det åtråvärda 1–0 målet som skulle garantera en förlängning, City håller ut, maskar och använder Atleticos spelstil från första mot dem. När 90de minuten är förbi så bryter helvetet löst på planen när då backarna i Atletico ännu en gång är involverade, ett enormt bråk bryter ut bland City och Atletico spelarna när Foden går ner ännu en gång. Billigt och med syftet att maska tid, Atletico spelarna springer dit som yra höns pumpade med testosteron och omringar Foden med enbart Zinchenko från banken som skydd innan tumultet utbryter. Ake och Savic håller varandras tröjor och utbyter några ord med alla spelare involverade. Felipe som tidigare slaktade Foden med sin tackling låter temperamentet ta över och löser sitt andra gula för att bli utskickad från plan. Med 7 kort utdelade efter 90 minuter så får vi hela 13 minuter tilläggstid som är väldigt svängigt, Atletico med en man mindre skapar ändå två, tre farliga lägen som antingen blir blockerade eller räddade av Ederson. City håller ut efter en kontroversiell match mot ett lag som är rent utav vidrigt att möta i cupsammanhang. Semifinal är ett faktum och Manchester City kommer ställas mot mesta mästarna, Real Madrid. Ett lag som City dessutom slog ut 19/20 säsongen i semifinalen, första benet av denna semi skulle spelas på Etihad Stadium med förväntansfulla supporters och fotbollsentusiaster världen över. City har inte legat på latsidan vad det kommer till vad som behöver göras för att besegra denna gigant och inleder med 2–0 redan efter elva minuter av De Bruyne med första och Jesus som gör andra. De inledande 30 minuterna har färgats av dominans från City tills då Real Madrid gör som dem många gånger innan gjort, deras stjärnspelare får ett halvläge som görs mål på. Benzema denna säsong har varit något helt annat, som han även visat/visar under detta Champions League slutspel. 2–1 i halvlek och matchen lever verkligen inför andra. City kommer ut starkt i andra med två lägen därav ett bör gått in men Courtois håller tätt inledningsvis. Efter åtta minuter in i andra så lyfter Fernandinho in ett inlägg som Foden lätt kan nicka in och 3–1 är ett faktum, ska Real lyfta sig? Självfallet, räkna aldrig bort dessa giganter. Två minuter efter Fodens mål så rycker Vinicius loss från Fernandinho på högerkanten och med en ypperlig solo prestation gör han 3–2 bakom Ederson. Vad jag trodde skulle hända efter detta var att matchen skulle låsa sig lite och båda lagen nöjde sig med resultatet, men icke City hittar fram till en situation i Real Madrids box där Silva kommer fram till en retur i straffområdet och kan kyligt placera in 4–2 som ger City en riktig fördel inför returen. Men ännu en gång så finns det en spelare som heter Karim Benzema i andra laget, och galna, galna Benzema får se Laporte ta hands där han enkelt kan trycka in 4–3 på straff. Det resultatet står sig och hela sju mål har gjorts under 90 plus tillägg. Nu kommer vi till slutknorren som lämnade många, inklusive mig helt hänförd. Att matchen står och väger fram tills 73e när Mahrez får in ett mål för City och det aggregerade resultatet står sig till 5–3 med femton minuter kvar att spela. Sitter i soffan uppgivit och ser City städa undan Real’s försök till kvittering, bytet av Kroos mot Rodrygo i 68e skulle komma att ändra historian i denna semifinal drastiskt. Från ingenstans i 90de hittar Benzema ett inlägg till Rodrygo som dunkar in bollen på volley och resultatet är nu 5–4 totalt, tänker att det är ju för bra att vara sant om Real skulle kunna lösa ett till mål för förlängning. Behövde inte vänta länge då enbart en minut senare på ett inlägg skarvar Asensio vidare bollen till Rodrygo som kan ännu en gång göra mål och garantera en förlängning. Just nu är jag helt i extas som objektiv fotbollssupporter, detta är för bra att vara sant med två mål på tillägg för att ge mig trettio minuter till av underhållning. City ser helt uppgivna ut i mitt tycke efter de två målen gjorts och har en stark känsla att Real kommer ta det på förlängning, ni får helt enkelt lita på mig då jag sitter med polaren och säger att vi lägger en stor summa pengar på att Benzema gör nästa i förlängningen. Men såklart låser bolagen matchen för att detta ska hända med ett odds på minst 6-9ggr pengarna. Straffen är ett faktum när Ruben Dias drar ner Vinicius i straffområdet och Benzema som så många gånger innan sätter den enkelt, 6–5 på aggregat står det med totalt 20 minuter att spela. Man ser på City spelarna att dem gett upp och det händer inte så mycket mer utan Real har gjort mirakelvändningen på Estadio Santiago Bernabéu därmed vidare till finalen. Även denna resa slut som potentiellt skulle vara Citys tur att plocka hem titeln ännu en gång försvann från deras grepp och pokalskåp.